Årsbästalista 2017

  1. Cris – Melvins/Redd Kross 17
Reg. ed. upplaga av 82
Reg. ed. upplaga av 82

Årets konsertaffisch kommer från hamburgdesignern Cris på Visual kraut som fick möjlighet att bidra till ett av den silkscreentryckta konsertaffischens mest ärade illustrationsuppdrag – Melvins. Cris är inte särskilt aktiv som affischkonstnär men levererade som vanligt superb affischkonst!

Jag köpte min försa affisch från Cris 2014. Då som nu var hantverket intrikat och mödosamt utmejslat med blyerts och bläck och slutligen genom silkscreentryck. Affisch för affisch har dock Cris utvecklats genom att simultant skala bort överflöd men samtidigt också lägga till ytterligare konturstreck och stipplingpunkter – just där det gör skillnad. Färgskalorna har också blivit dovare, vilket har gett valet av papper utrymme att skina.

Och skimrar gör definitivt den här affischen! Tvåfärgstryck på olika metallfoliepapper. Standardutgåvan på 82 exemplar trycktes på rött papper medan sex st. varianter trycktes på 25-år gammalt papper i olika färger. Tryckets kvalitéer är ett exempel på att det inte alltid behöver vara så komplicerat… 2-färgstryck ovanligt idag men här kan vi se att med rätt illustration och lite fingertoppskänsla så är det allt som behövs. I person så ser man också en av silkscreenstryckens ofta negligerade storheter; att dess vita kulörer är så visuellt slående. Många tryckmetoder använder vitt papper istället för att trycka ett lager vit färg men som i detta fall kan en silkscreentryckt vit kulör vara liksom fast i formen; tung och och som svarta hål absorberande av ljus istället för att blänka, vilket i det här fallet tillsammans med ett tjockt lager solitt svart bläck och stipplingprickar skapar något som påminner om en gradienteffekt utan vare sig dither eller iristryck eller transparenta färger, vilket resulterar i ett tryck som borde ha använt mångdubbelt fler färger för samma effekt.

En anledning till att Melvins turnéserie är ett så eftersträvansvärt uppdrag är att bandet har få, om ens några, regler att förhålla sig till. Jag har ingen aning om motivet – vars förgrund upptas av en sjuksköterska i Första världskriget-uniform med Gene Simmons-makeup och maskulina händer, och vars bakgrund ockuperas av skelett i soldatuniformer med elgitarrer istället för vapen – har någon koppling till bandets texter… men eftersom det gäller Melvins finns det troligtvis ingen koppling. Bandets affischskatt inkluderar trots allt sobra Walsh-affischer, Koziks PCP-störda 1990-tals illustrationer samt Jeff Kleinsmiths smått legendariska penisvulkan. För att ta ett axplock! Om det finns något mönster i Melvinsaffischer så är det snarare att lyfta upp det sjuka, udda, och makabra – och det finns knappast något sjukare än krig och elände.

Tillbaka till affischen. Bildspelet nedan med bilder (från Cris) på de olika varianterna visar hur omsorgsfullt illustration byggs upp och på den hantverksskicklighet som Cris besitter.

  • Reg. ed. upplaga av 82

2. Ëmgalaï Grafik – Ulver November Tour 2017

emgalai_ulver_i

Till min glädje var franska Ëmgalaï Grafik mycket aktiv under 2017 – som alltid med en affischkonst som känns både tidlös men också i högsta grad fräsch och nyskapande. Jag får erkänna att han genom sitt bildspråk och känsla för okonventionella design- och trycklösningar känns som en frände. Skulle inte Cris släppt sin magiska Melvinsaffisch skulle han varit ohotad på årets topplista.

Ëmgalaï tidiga affischer från 2015-16 var mestadels på uppdrag av klubbarna Stoned/Psyched Gathering i Paris. Då som nu är återkommande drag stansformade affischer med multipla lager papper, finurligt användande av metalfoliepapper, snuskigt små upplagor och otvetydigt unik affischkonst. Sedan dess har han blivit alltbättre. Färgskalorna har dämpats något, silkscreentryckning har blivit det alltmer dominerande mediet, motiven har blivit mer skickligt renderade och den färdiga produktens kvalité och slutförande har blivit jämnare. Kort sagt så höjer Ëmgalaï allt som oftast ribban för sig själv.

2017 påbörjade Ëmgalaï en serie silkscreentrycka affischer med inläggning av andra material. Den första var för King Dudes europaturné. En affisch där en av världshistoriens mest ikoniska berättelser om begär och människans sköra natur illustrerades i traditionell stil – faktum är att illustrationen känns lika gammaltestamentlig som motivet – och kompletterades med inläggning av ömsat ormskinn. Två lager med tungt papper, ett lager texturskrovligt bläck och ormskinn. Affischen kom i tre versioner, alla vackra men också lite olycksbådande.

Slough Poster for King Dude by Ëmgalaï #dealwiththedevil#DealWithTheDevil
Ca fait plusieurs semaines que je vous l’annonce, voici venu le moment de vous dévoiler mon affiche pour la tournée européenne de King Dude.
Cette sérigraphie incrustée de mues de serpent sera disponible en 3 versions différentes.

//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

I’ve announced it for several weeks, now’s the time to discover my poster for King Dude’s European tour.
This screen printing is inlaid with snake’s slough and will be available in 3 different versions.

Video by Guillaume Quincy

Posted by Ëmgalaï Grafik on Thursday, March 30, 2017

Länge kändes det som att inget kunde trumfa affischen. Dock så gick året sin gilla gång och i november utannonserade Ëmgalaï en affisch för Ulver som turnerade i förmån för albumsläppet The Assassination of Julius Caesar. Jag är inte insatt i skivan och har läst knappt hälften av de litterära och filosofiska referenser i dess texthäfte, och jag ska också erkänna att jag inte är mer bevandrad i Caesar-myten utöver det som tillhör allmänbildningen. Det finns dock ett rikt mytologiskt material i verket, vars texter refererar till allt ifrån kristna martyrer från kejsar Neros tid till prinsessan Dianas död. Det är också texter rikligt kryddade med starkt visuellt stoft. Ëmgalaï valde att utgå från tredje låten ”So Falls The World”:

Legends fail and houses fall
In great shame, in elliptical ruins
A king gouges his eyes out
Forbidden love takes poison

Tragedies repeat themselves
In a perfect circle

Wrong, wrong, wrong
Wrong, wrong, wrong
Wrong, wrong, wrong
(As in death)
Wrong, wrong, wrong
(As in death)
As Colossus stands, so shall Rome
When Colossus falls, Rome shall fall
When Rome falls, so falls the world

Illustrationen ramas in av tragedins perfekta cirkel. Inom dess kontur begås illdåd och vansinneshandlingar och imperier kollapsar. Teman som känns obehagligt relevanta för vår tid… I likhet med albumet så kan affischen mycket väl beskrivas som en illustration av den moderna tragedin berättat genom antika myters lyskraft (för att parafrasera en albumrecension).

Ulver Poster by Ëmgalaï Grafik#CircleOfTragedies
Après mon affiche pour King Dude incrustée de mue de serpent, voici le moment d’annoncer la 2ème de cette série.

Cette fois ci, j’ai l’honneur de travailler pour la tournée de l’album Assassination Of Julius Caesar d’ Ulver !

Sérigraphie dorée foncée sur papier crème et incrustée de feuilles de laurier.
Edition limitée disponible au concert parisien et sur mon shop en ligne.

Video par Guillaume Quincy

Event : https://www.facebook.com/events/305384739888666/

//////////////////////////////////////////////////////////////////

After my poster for King Dude with snake skin, This is the moment to announce the next step of this serie.

This time, I have the honor to work for the Assassination Of Julius Caesar tour of ULVER !

Screenprinting with dark gold ink on cream paper and with bay leaves.
Limited edition available at the Paris show and on my webshop.

Video by @Guillaume Quincy

Posted by Ëmgalaï Grafik on Wednesday, November 15, 2017

Trycket tillverkades genom två lager tunga pappersark, det översta silkscreentryckt med ett lager mörkguldfärg, det understa dekorerat med lagerblad – mytologiskt och vackert så det förslår. En aspekt med lagerbladen som jag verkligen älskar är hur de med tiden kommer gå från grönt till brunt, att iaktta affischen varje dag känns lite som den silkscreentrycka affischens motsvarighet till slow cooking… och bifogar ytterligare ett lager av dynamik och… ja, liv, till affischen.

Bilder från Ëmgalaï:

3. Forbes / Mattisson – Chris Robinson Brotherhood August Tour 17

crb

Den högst meriterade och etablerade konsertaffischillustratören Alan Forbes har en lång karriär inom den silkscreentryckta konsertaffischen. Som illustratör är han nära förknippad med Black Crowes – b.la. designade han bandets logotyp, vilket anmärkningsvärt var Forbes första betalda designjobb (!) – och Chris Robinson Brotherhood – som han illustrerat ett hundratal affischer för. Forbes tillhör skaran illustratörer som plockades upp av Phil Cushway och därmed sköljdes med i tidvågen på 1990-talet som etablerade den silkscreentryckta konsertaffischen som en unik entitet inom commercial art och har genom sin långa karriär producerat en imponerande stor affischskatt. Forbes kräver egentligen ett helt eget inlägg, vilket jag hoppas jag får tid med någon dag. Caitlin Mattisson å andra sidan är en ny talang inom det här gebitet. Dock så har hon en längre karriär som konstnär och illustratör och konstpedagog, b.la. genom kurser i silkscreentryckteknik.

Duon började samarbeta 2017, b.la. genom sex st. affischer för Chris Robinson Brotherhood – mestadels har kollaborationen varit helt utmärkt! Forbes och Mattissons kollaborativa illustrationer fokuserar ofta kring esoterik och ockultism, många gånger med motiv tagna ifrån tarotkortlekar. Vem som gör vad är jag inte helt insatt i men en hypotes är att Forbes mestadels står för formgivning då den påminner om hans övriga affischer medan illustrationen känns lite mjukare än Forbes vanliga produktion, vilket antyder att Mattisson kanske ansvarar för den delen. Med det sagt så är det knappast säkert att duon har en uppdelad arbetsprocess då båda affischmakarna behärskar allt ifrån formgivning, illustration och silkscreentryckning.

Det känns alltid lite vanskligt att uttala sig om en affisch som jag inte har sett med egna ögon i köttvärlden – jag väntar på tillfället på ett välfyllt paket från Mattisson… men enligt bilder på nätet så är denna esoteriska och i högsta grad balanserade affisch lika ljuvlig irl som på bilderna. Illustrationen består av ”The Hanged Man” – ett motiv från tarotkortvärlden som sägs avbilda Oden – eller Judas, beroende på vem man frågar – och medan han hänger på ett sätt som antyder ett straff, så brukar den hängande mannen porträtteras med värdigt eller lugnt ansiktsuttryck, vilket gör att tarotkortet ibland sägs representera självuppoffring. Oaktat motivets mytologiska bakgrund så är det en harmonisk och detaljerad illustration, fylld med detaljer, symbolism och harmoni. I fel händer skulle mer eller mindre samtliga grafiska element, och definitivt dess summa, lätt bli pannkaka. Men det finns en fin balans mellan detaljrikedom och negativt utrymme, mellan maskulint och feminint och mellan fast förankrade blickfång och rörelse. Som sagt så har jag inte inspekterat den färdigtryckta produkten… men då den är tryckt av Monolith Press så tvivlar jag inte på att även slutförandet kommer vara perfekt!

4. Ken Taylor – “Queens of the Stone Age – OZ & NZ Tour 2017

Print
Ken Taylor är en arbetshäst. Förutom att illustrera konsertaffischer så är australiensaren aktiv som filmaffischillustratör och målar stundtals tavlor. Dessutom är han medlem av The VACVVM.

Taylors output är dessutom ofta förträfflig! Sanningen är vilken som helst av Eddie Vedder Amsterdam 17, Phish New York City 17, Avett Brothers Memphis 17, Avett Brothers Birmingham 17 och PJ Harvey Los Angeles 17 skulle ha kunnat komma med på årsbästalistan. Vilket bevisligen också gäller hans turnéaffisch för Queens of the Stone Age!

Om just den här affischen kan man säga mycket. Som brukligt för Taylor så är kompositionen strikt vertikal, den här gången med storleken 12×36, vilket får sägas vara något okonventionellt. Affischen bryter också mallar på andra sätt. Ex. så turnerade Queens of the Stone Age under 2017 för albumet Villains – jag har inte sett någon affischkonstnär uttala sig om briefen bakom affischerna, men turnéns övriga affischer var mestadels intensivt våldsamma. Vilket trots illustrationens enstaka beståndsdelar står i stark kontrast till Taylors som mest utmärks av ett lugn och stillhet. Blickfånget kröns av en kvinna med en gloria, över axeln hänger en morgonstjärna med kedja. Baksidan av huvudet täckts av en dödskallemask. I kvinnans förgrund tornar en panter upp sig. Den obefintliga miljön ger inte ledtråd till motivets kontext eller narrativ. Jag tolkar bilden som ikonisk – att det är en totemrepresentation av själskraft och memento mori. Både kvinnan och pantern har ett trött uttryck, som om de kämpat många slag. Men det finns en rörelse, kvinnans rygg är rak som om hon fortsätter att kämpa, att hon är i mitten av sin berättelsebåge, att hon trots utmaningar och strider fortsätter sträva framåt – kanske är pantern hennes kraftdjur. Intressant i kompositionen med dess avsaknad av miljö är att det inte är självklart om det är kvinnan eller hennes dubbelgångare – döden – som leder vägen. Både tolkningarna stöds av då det tycks finnas en rörelse åt båda håll.

5. Justin Walsh – Swans Glasgow 17

Walsh – Swans (2017)
Walsh – Swans (2017)

Som jag skrivit tidigare:

Vid första anblick desillusionerande då det svarta tar upp hela uppmärksamheten, men snart tar ansiktet över blickfånget, och det är svårt att veta om kvinnan uppenbarar sig ur mörkret eller om mörkret är en del av gestalten

Då som nu tycker jag att det här är en superb affisch! Det enda som jag önskar – och ett råd i all välmening – är att Walsh nästa gång han gestaltar ett motiv genom ett så här närmast konstant mörker och svärta använder sig av varnishlager – ex. i detta fall på ansiktet – ungefär som Matthew Woodson gjort på några filmaffischer – vilket verkligen skulle få de svarta tonerna att ”pop”.