Artist i blickfånget: Aaron Horkey (USA)

aaronhorkey

Idag blir det högtidsdag för alla som uppskattar löjligt detaljerad illustration, gammaldags hantverkaretos, intrikat typografi, postapokalyptiska berättelser i sönderrostade midwest-landskap, subkulturella strömningar och konsertaffischillustration utan dess like. Mina damer och herrar, jag ger er Aaron Horkey.

Först ett axplock av mina favoritaffischer:

  • Horkey - Andrew Bird (2003)

Ibland är det vanskligt att dra slutsatser om ett konstnärskap utifrån biografin men Horkey är ett undantag. Aaron Horkey föddes 1978 och växte upp i den lilla staden Windom med 4646 invånare enligt 2010-års folkräkning, beläget i det mestadels rurala landskapet Cottonwood County, Minnesota – en region som han i stort varit trogen. Uppväxten på en bondgård har beskrivits som kärleksfull och trygg men innebar också isolering vilket ledde till att han spenderade timmar efter timmar med ritblocket, ofta illustrerade chimärer och exotiska djur samt den lokala faunan och floran. Det sägs att Horkeys detaljrikedom är ett resultat från denna tid då han ofta låg på marken och mödosamt dokumenterade omgivningen ner till mikronivå med dess grässtrån och gruskorn. En anekdot som säger mycket är att Horkey på mellanstadiet lyckades få in ett års skol-anteckningar för samhällskunskap på en ynka sida i hans anteckningsblock, resten av sidorna fylldes med teckningar av djur och scener från Första Moseboken. Skateboard och graffiti upptäcktes vid 14-årsåldern. Det förstnämnda resulterade i utvidgade influenser (b.la. Pushead) och det sistnämnda ledde till (vidare)utveckling hans mycket utstuderade, och stundtals oläsliga, typografi.

Vid 16 års ålder drog flyttlasset till Minneapolis och konstgymnasiet Perpich Center for Arts Education (som dessutom kan skryta med Jessica Seamans i Landland som alumni!). Skolan verkar ha betytt mycket. Väldigt få detaljer om hans skolgång har publicerats, men de sociala sammanhang som den förde med sig ledde med största sannolikhet till att Horkey kom i kontakt med gänget bakom zinet Life Sucks Die (LSD) – graffiti/hiphop/humor publikation som senare utvecklades till silkscreentryckfirman Burlesque of North America som tryckt merparten av Horkeys samlade produktion. Det är också rimligt att anta att det var under åren på skolan som Horkey också lärde känna Todd Bratrud som redan 1999 i egenskap av art director för Consolidated Skateboards började beställa hans illustrationer, vilket tillsammans med zines som LSD och Sea of Seed samt independetbolagen Rhymesayers Entertainment och Anticon var Horkeys första kunder. Sedan gick det fort! Horkey illustrerade för kompisar och tog frilansuppdrag, b.la. för extremsportmärket RVCA, och redan 2003 höll han en separatutställning på det lokala galleriet Remick Gallery i Windom – en av besökarna var Horkey-profilen Shingo som tillsammans med sin flickvän reste från Tokyo från Windom enbart för utställningen, Shingo startade kort därefter en affär i Japan dedikerat till Horkeys konstnärskap. 2003 var också ett bemärkelseår då Horkey illustrerade sin första silkscreentryckta konsertaffisch, för Andrew Bird, vilket trycktes av Wes Winship och Letta Wren på Burlesque.

Andrew Bird-affischen pekar på ett av Horkeys utmärkande drag, nämligen att han var helt komplett redan från början. Som Mitch Putnam konstaterarat så är Horkey närmast unik i att han är bra på allt, komposition, typografi, illustration, logos, osv. Speciellt eftersom han inte har någon eftergymnasial utbildning, och att han knappt släppt en enda produkt/illustration som inte är lysande utan var komplett från första projektet.

Ett annat utmärkande drag är detaljrikedomen och hans typografi. Som sagt så kan detaljrikedomen ses som ett resultat av den isolerade uppväxten, vilket även kan sägas om typografin då Horkeys föräldrar samlade på pappersefemär som Art Nouveau-förpackningar och annonser, sekelskiftes obligationspapper och aktiebrev, m.m. Även idag kan man se att grunden för Horkeys typografi ligger i Art Nouveau sirlighet och (över)dekoration, vilket kombineras med ”drug-fuelled psychosis” och graffitti-influenser. Själv har Horkey beskrivit sitt typografiska arbete som ”defiling and reconstructing the letterform”.

Ett tredje utmärkande drag är Horkeys narrativ som återkommer över olika media. De flesta av Horkeys affischillustrationer och målningar utspelar sig en alternativ postapokalyptisk och posthuman värld där djurens evolution bygger vidare på efterlämningar från människan. Ett exempel fåglar som snö- och pärlugglor och amerikanska törnskator som förblindats men utvecklat skydd och anpassat sig till sina nya omgivningar och förutsättningar:

The birds are blind, but navigate through their habitat using thread — sometimes salvaged from the old world’s cast-off, sometimes woven by the birds themselves. By fixing the threads to various points and following the string, the birds can gain an understanding of their environment and establish routines and ”paths” to food, shelter, nesting areas, etc. I imagine a pastoral countryside dotted with vast, web-like networks with hundreds of intersecting threads. The concentration required for each bird to follow its own individual path would be intense. If a bird would accidentally cross over to an unfamiliar thread he would risk falling to the ground below where starvation and predation are the likely outcome.

Tydligen är detta narrativ tydligt uttänkt i hans huvud, och det finns tillräckligt för en film – det som vi sett hittills är dock inte kronologiskt. I intervjuer har Horkey pratat om att han i framtiden gärna vill pröva på både grafiska noveller och film så vi får väl se hur berättelsen utvecklas… den som känner sig manad att pussla ihop de bitar som redan finns har en utmaning framför sig då berättelsen har publicerats bit för bit under de senaste 14 åren i allt från konsertaffischer och konsttryck, skivomslag och albumillustrationer och övrig merchandise, teckningar och skisser och oljemålningar.

Narrativet tycks passa Horkeys personlighet som handen i handsken. Trots att han beskrivs som blyg och tillbakadragen – men väldigt trevlig – så kan man i intervjuer och dylikt avläsa en cynism över samtiden och dess tillstånd. Det är därmed passande att Horkey namngav sin senaste galleriutställning ”The Gilded Age”. Den s.k. Förgyllda åldern sträckte sig genom den senare delen av 1800-talet och var en tid av ekonomisk tillväxt och industrialisering å ena sidan, och ekonomisk ojämlikhet och andra sociala, ekonomiska och ekologiska problem å andra sidan – problem som doldes av en tunn hinna förgyllning. I en intervju med tidskriften Juxtapoz utvecklade Horkey sitt resonemang:

Aaron Horkey: I feel like almost everything I’ve drawn over the past fifteen years owes its existence to this idea of an opulent façade being sloughed away to reveal its foul inner workings. This notion is evident in my earlier work as I started to introduce the nicks and pockmarks onto my surface textures, and now has devolved into a total melting away of all sense of modernity. A war on right angles and the scourge of the straight line. The reclamation of the man-made by nature is a theme I’m extremely interested in and one that really drives the thrust of my creative output, especially now that I’m able to explore and expand on personal work outside of the commercial sphere. Esao and Joao both conjure a similar tension and release in their work, a sense of a scenario askew but also one of a reassuring calm in the wake of catastrophe..

Forna och samtida tiders överlappande karakteristik är inte den enda beröringspunkten till det förra sekelskiftet – Horkey är också i stort en traditionell illustratörshantverkare då allt från texturer och typografi till illustration är handskissat med penna, finjusterats per hand och slutligen färdigskissat med bläck till konturteckningar där även färgseparationerna färdigställs med penna och bläck innan Horkey lämnar över allt till silkscreentryckarna Burlesque of North America. En mycket tidskrävande process! Med tanke på processen är det inte förvånande att Horkey ofta refererar till kända och okända illustratörer från slutet av 1800-talet och tidiga 1900-talet – speciellt Franklin Booth vars ”målande med linjer” är en förebild. Bland andra influenser märks serietidningstecknare som Rand Holmes och Dave Cooper, surrealister som Todd Schorr och Dali, samtidiga konstnärer som James Jean, David Choe och Walton Ford. För att ta ett axplock.

Horkey var länge känd som något av en luddit, inte bara för sin traditionella process, men också för att han länge gjorde sitt bästa för att undvika andra aspekter av modern teknik som datorer och sociala medier. Därför kändes den 10 oktober 2014 som något av en jordbävning i den silkscreentryckta affischunderjorden när Horkey och Mitch Putnam presenterade The VACVVUM –  ”An international illustration cult. Co-founded by Aaron Horkey and Mitch Putnam.” Dagen efter lanserade Horkey ett Instagramkonto. Den nyfunna öppenheten var ett resultat av Putnams mentorskap, men den alltjämt skygge Horkey beslutade sig för att det var mycket roligare att skapa något tillsammans med sina vänner. Själv så har Horkey beskrivit grundandet av The VACVVUM som ett försök att föra teamandan inom extremsport, framförallt skateboarding, till illustrationsvärlden:

I think of The Vacvvm more as a skateboard team than an art collective; we have a team manager, an insane roster of pros, a few amateurs working their way through the ranks, and some younger folks on flow. Most of us travel together and just shred.

I dagsläget består The VACVVUM av 11 illustratörer – alla är, enligt Horkey själv, ”the finest draughtsmen” och merparten är lokaliserad i den amerikanska mellanvästern. Framtiden för både Horkey och The VACVVUM rör sig allt mer i gallerivärlden, trots att Horkey själv har öppnat för att fortsätta göra affischer då och då.

*

Källor:

Mycket information finns inbakat i mastodonttrådar på EB (ex. här och här).

Horkey-intervju i OMG Posters: A Decade of Rock Art, Mitch Putnam.

Adventures in Design avsnitt 291. Nära två timmar intervju med Horkey och Putnam.

Intervju i HOW Magazine, Spring 2017.

Diverse inlägg på OMG Horkey.

Följande intervjuer, ibland genom Internet Archive: Wayback Machine:

City Pages (Maj 2004)
Low Magazine (December 2007)
OMG Posters! (April 2008)
The Citrus Report (November 2008)
Painsugar (September 2009)
Inside the Rock Poster Frame (September 2010)
Hi-Fructose (November 2010 1 + 2)
The Indie Spiritualist (Oktober 2011)
Erratic Phenomena (Maj 2012)
Landlocked (Juni 2013)
Juxtapozed (Oktober 2015)